För tre år sedan på Internationella kvinnodagen

 

I dag är det tre år sedan min grundläggande psykoterapeutiska kompetens blev klar, s k Steg 1. Det tog lite mer tid än planerat, men när det väl blev klart blev det väldigt bra och det inföll då som nu på Internationella kvinnodagen. Självklart har min bildterapeutiska kompetens fördjupats sedan dess och jag reflekterar ofta över insatsen både muntligt och skriftligt. Sedan 3 år tillbaka skriver jag på en slags skrift om bildterapi, för jag vill berätta om mina erfarenheter av att jobba som bildterapeut och jag vill vända mig till både bildterapeuter och andra allmänt nyfikna. Det är inte lätt att hitta skrivtid och jag skulle antagligen behöva en sponsor eller ett stipendium, vilket skulle kunna möjliggöra att jag tog tjänstledigt en tid för att skriva klart och publicera det skrivna. Vem vet, det kanske kommer en dag.
Hur som helst så vill jag passa på att fira lite genom att dela med mig av en liten 3-årspresent med några rader av det tänkta skrivna i boken. Hoppsan, jag byter visst ordval här från skrift till bok! :). Det är nog också på sin plats att även informera om att det är mycket möjligt att det du strax läser, kommer att redigeras några gånger innan allt är klart. Jag bjuder i så fall även på det!

Här kommer några rader från ett kapitel om ”tidens och rummets betydelse” i bildterapirummet:

 DSC_3486

Det är även intressant att fundera över mellanrummets betydelse när det gäller tid och användning av tid, att låta det bli tyst skapar luft och utrymme för reflektion i tanke, känsla och handling. Ibland tar patienten några steg bakåt under tiden som bilden skapas, ett nytt perspektiv på bilden med nya upplevelser blir möjligt och en paus kommer till i skapandet då penselns avstånd till papperet gör det omöjligt att måla just då. Ibland kan det dessutom vara så att timmen i hög grad används till själva skapandet i sig och att resterande mindre del av tiden som återstår, används till reflektion kring bilden. I bildterapi ingår både en icke verbal och en verbal del, vilket gör att olika delar av hjärnan blir aktiva under olika delar av timmen.

 En patient jag hade sa, att det pågick en bearbetning parallellt med att skapandet utfördes. En annan sa i samband med utvärdering efter en avslutad bildterapi-period, att bilderna bidrog till ett förkroppsligat budskap kring vilka signaler som kroppen signalerat om. Förutom den pågående reflektionen som sker i patienten parallellt med att bilden skapas och i mig som bildterapeut när jag observerar det som sker i rummet, så sker reflektionen kring bilden tillsammans efteråt, när patienten och jag ser på den tillsammans på avstånd. Målandet sker med mig sittandes en bit ifrån den som målar som i sin tur står nära själva bilden som utvecklas. Jag har alltid känt det viktigt att rummets innehåll och utrustning med material, färg med placering av stolar och bord är så lika som möjligt genom bildterapin, för att det ingår som en del i ramen, för att skapa trygghet.

 Jag tror att avståndet mellan delarna vilket ändrar sig under timmen i samband med det som sker i rummet genom att hämta färg, ta vatten, backa från bilden, närma sig bilden igen, sätta sig, resa sig, säga någonting ibland och på så sätt gå ut från bilden i viss utsträckning, har betydelse. Man kanske skulle kunna likna bildterapirummet inklusive det som pågår med allt innehåll, vid en organism, som ändrar skepnad på olika sätt under bildterapitimmen. Jag tror även att bildterapeutens observation av det som sker i rummet, både outtalat och uttalat skeende, är det som gör att det till sist kan kallas bildterapi. Jag har många gånger lagt märke till patienten först skapar ett antal processbilder för att sedan landa i ett nytt sätt att skapa, vilket gör att den rumsliga atmosfären får ett tydligt fysiskt skifte.”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.