Livet – som att njuta av ett glas Barolovin!

 

Jag har tänkt på det där med att genomskåda saker.
När man har genomskådat det mesta och känner att  det som man en gång tyckte var så märkvärdigt och åtråvärt faktiskt tappat styrka. När man gjort så många självklara upptäckter om vad som är viktigt i livet, att den nakna sanningens klang börjar fästa som vägvisande ton. Då det som finns kvar att genomskåda inte förvånar längre.

Ja men då börjar ju livet kännas som ett glas rött Barolovin. Egenskaper av komplex mognad, djup sinnligt tilltalande doft och smak. . själens melodi i samklang med hjärtat, och en vilja att njuta av vinet länge istället för att hälla i sig allt med en gång.

Det handlar om att leva livet och ta hand om det för vad det är, att använda det på bästa sätt utan att förbruka det i förväg. I flera olika sammanhang har jag hört det där om att vi har allt som lån. Ja men det känns ju väldigt skönt och befriande att tänka så, speciellt kring prylar och annat krafs. Än viktigare känns det att vårda platsen och planeten, se till att det som överlämnas efter dig och mig blir fortsatt brukbart och njutbart.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.