Jag kan inte mer än bara sitta här, sinnet stillas

Det är länge sen sist, men jag ändå i tid, jag är i min tid
Blotta åsynen av allt det grönskande gröna, bakgrundsdoften av hederlig ko-skit, min blick som möter timret och doften av färskt trä smyger sig in i mitt medvetande.

Jag är i min tid, jag är där jag ska vara och naturen visar vägen, det finns ingen anledning till genvägar, eller kanske ändå och jag kliver in på en liten stig åt sidan för att ta några steg och i nästa sekund inse att livets alla steg åt sidan leder ändå fram emot samma mål.

Steg för steg, blicken möter nya mål, jag rensar lite bland torra grenar, klipper av, blickar upp mot skyn, fåglar som lekande lätt flyger omkring. Jag tror att jag hör dem skratta, de ler i flykten mot himlen. Där landar gulsparven på den rostiga kandelabern i rabatten, och där skuttar den vidare och flyger sen fram mot björken. Där långt borta och jag hör alla ljuden och jag kan inte mer än bara sitta här och förundras över vårens magi, sinnet stillas.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.