Tjejdag med penslar! Färg, skratt och unika uttryck

 

 

Den där dagen när 4 somaliska och 2 svenska unga kvinnor möttes, målade, skrattade, umgicks, den ska jag berätta om nu!

Jag klev upp tidigt och kände på mig att det skulle bli en givande dag med många nya erfarenheter. Det blev sedan en kreativt härlig dag med 6 helt fantastiska damer som möttes för första gången i just det här sammanhanget och som gav varandra möjlighet att dela med sig av varandra, skapa nytt och skapa möjligheter till framtida gemenskap. Från att inledningsvis ha svårt att hitta till lokalen för några av deltagarna, blev gruppen sedan snabbt en helhet där olika kulturer, många skratt och en mängd färgsprakande uttryck skulle bli det som bidrog till att sammanhållningen blev starkt och uttrycken många. 

Vi inledde med att fika tillsammans, så väldigt svenskt och samtidigt någonting som förenade på ett enkelt sätt. Jag tittade in i många nyfikna ögon, och kunde konstatera att i gruppen fanns det kvinnor som ville måla och ha kul. 

Jag erbjöd en kreativ presentationsövning som uppvärmning och start med färger. Var och en fick till uppgift att skriva sitt namn och en symbol på ett vikt papper, och sedan säga sitt namn och säga någonting valfritt om symbolen. Som jag ser det är den övningen ett sätt att ta plats, att bli en del av resten, att finnas med som en självklar deltagare. Det är en övning som alla kan göra utan krångligheter, och alla accepterade varandras uttryck och varandra.

Sedan förflyttade vi oss från fikarummet till målningslokalen. Det var ett stort rum med många fönster och massor med färg som bjöd in till skapande aktivitet. Från att ha gjort ett eget inledande uttryck, skulle nu gruppen få göra en Tillsammansmålning. 

 

Uppgiften gick ut på att fylla papperet med färg, alla stod runt bordet och började måla och efter en liten stund fick alla flytta ett steg till vänster. Så höll vi på tills papperet var fyllt och under tiden tog olika samtal, skratt och fniss sin givna plats och det kändes väldigt lättsamt i rummet. 

 

Sedan fick var och en hitta en egen bild i den stora bilden, klippa ut den och montera på en pappskiva. Allas pappskivor monterades på en stor platta och voila så blev det vernissage!

Vi lekte lite med bilderna, vred och vände på dom och såg nya saker steg för steg. 

Efter en härlig lunch som Olympia tillagat så blev vi så där lagom mätta, loja och då var det dags för en rörelseövning som Frida höll i. Det var bra med rörelse, att vakna till lite med kropp och knopp och efter en stund fick vi möjlighet att testa en somalisk dans med rörelser. Om jag säger att vi hade kul, så överdriver jag inte, det var magiskt! 

Därefter blev det återigen dags för målning och den här gången delades gruppen till två mindre grupper och grupperna fick tillsammans skapa ett kollage. Efter den övningen blev det återigen en möjligt  att klottra och skapa bilder på egen hand. Hela dagen gick alltså ut på att göra saker tillsammans, ibland mer enskilt och alltid i grupp. 

Vi summerade och alla var både trötta, glada och nöjda. Det var verkligen en dag när alla kulturgränser upphörde. Jag tror att färger och att skapa är en bra aktivitet för att öppna upp i gemenskap och glädje och att utforska sig själv, våga, skratta och dela någonting med andra!

Jag vill slutligen tacka Vän i Umeå, Ålidhemskyrkan och Sensus för att jag fick möjlighet att delta  i detta magiska sammanhang och framförallt vill jag rikta ett tack till alla damerna som deltog! Ni är helt fantastiska!

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *